Anafor, vad är det?
Anafor är en form av repetition som ska uppfylla några enkla kriterier: ett eller flera ord ska upprepas i början av två eller flera led (mening, sats, meningsfragment, versrad, etc.).
Ordet kan härledas ända tillbaka till gammalgrekiskan där det hade många olika betydelser, men den betydelse som lever vidare i stilfigurens namn är handlingen att återföra, att hänvisa till eller att vända sig till, eftersom det är en stilfigur som består av ord som återkommer och på så vis hänvisar till varandra.
Vad är anaforer bra för?
Stilfigurer används för att skapa stilistiska effekter, det vill säga att framkalla särskilda intryck, känslor eller upplevelser hos åhöraren, läsaren eller mottagaren, beroende på vilket medium stilfiguren används inom.
När det gäller anaforer kan effekten ofta vara att skapa en känsla av ökande intensitet eller av ett rytmiskt flöde. En fördel med att använda upprepningar är att ett visst budskap eller meddelande ofta sätter sig ordentligt i minnet – och här är anaforer ett av de mer effektiva upprepningsknepen, eftersom de utgörs av inledande repetitioner som blir enklare att komma ihåg just för att man hör dem först i varje mening, sats eller liknande.
Svårigheten med effekter av stilfigurer, inklusive anaforer, är förstås att det är svårt att mäta vilken effekt en viss stilfigur har och att olika mottagare kan tolka och uppleva effekter av stilfigurer på olika sätt. Däremot är det uppenbart att stilfigurer påverkar oss och att stilfigurer trots tolkningsvariabler är ett effektivt sätt att få läsare eller lyssnare att fastna. Det märker man fort när man börjar titta på exempel där anaforer används, vilket vi ska göra nu.
Exempel: anaforer i retorik
Inom retoriken haglar anaforerna. De är inte bara ett sätt att få åhörarna koncentrerade och intresserade medan man talar eller att få dem att minnas saker man har sagt efter att man har slutat att tala, men också ett utmärkt sätt för talaren själv att komma ihåg det hen ska säga.
En av 1900-talets främsta svenska retoriker var Olof Palme. I ett tal inför den socialdemokratiska partikongressen den 28 september 1975 bidrar användningen av anaforer till att göra talet mer medryckande och underlättar därigenom för Palme att få fram sin poäng, samtidigt som upprepningarna förstärker innebörden av det som sägs och ökar intensiteten, vilket i sin tur tenderar att framkalla starkare känslomässiga reaktioner:
För oss är demokratin en fråga om människovärde. Och människovärde, det är de politiska friheterna, rätten att fritt få uttrycka sin mening, rätten att få kritisera och bilda opinion. Människovärde – det är rätten till hälsa och arbete, utbildning och social trygghet. Människovärde – det är rätten och den praktiska möjligheten att tillsammans med andra forma framtiden. Dessa rättigheter, demokratins rättigheter, kan inte få vara förbehållna ett visst skikt av samhället. De måste vara hela folkets egendom.
Det förekommer tre anaforer i citatet: upprepningen av människovärde i början av tre meningar, upprepningen av rätten att i två uppräkningar, samt det är rätten eller egentligen hela inledningen: Människovärde – det är rätten (parallellt med människovärde ensamt). Samspelet dem emellan bidrar till att ge eftertryck åt hur Palme skildrar partiets demokratiska värderingar.
Även Ebba Busch har haft en förkärlek för anaforer. I Almedalen 2017 innehöll hennes tal följande anafor:
Idag tänker jag tala om välfärden. Jag tänker tala om sjukvården, tryggheten och våra äldre. Och jag tänker tala om varför vi måste byta regering.
Anaforen består av fyra ord som lägger vikten på att tydliggöra Kristdemokraternas prioriteringar och därefter initiera en smidig övergång till att rikta kritik mot den dåvarande regeringen.
I klimatkampen används anaforer likaså. Greta Thunberg är inte ovan vid att ta till dem för att förstärka sitt budskap, här i översatt form från engelska:
Och varför ska jag studera för en framtid som snart kanske inte finns? Varför ska jag lära mig en massa fakta när den viktigaste faktan helt uppenbarligen inte betyder nånting för vårt samhälle?
Retoriska frågor kombineras med en anafor för att väcka känslor, kritisera de bristande åtgärderna mot klimatförändringarna och slutligen påverka FN-ledamöter och åhörare.
På Spåret-stjärnan (och även musikern) Jason Diakité, känd under sitt artistnamn Timbuktu, höll ett politiskt tal inför riksdagen efter att han hade vunnit 5i12-priset:
Jag ber inte om att få bli tolererad, och eran nåd är inte någonting jag kräver. Däremot kräver jag, med all kraft jag kan uppbåda, att bli bedömd på mina handlingar och min personlighet. Och jag kräver att den doktrin som håller en person högre än en annan person på grund av dennes hudfärg, religion, kön eller sexuella läggning omedelbart och för alltid diskrediteras, suddas ut och överges. Jag kräver att få känna mig säker i Sverige. Jag kräver att få tillgång till det arbete som mina meriter berättigar mig, att få tillgång till den bostad som min inkomst räcker till. Jag kräver att få be till den gud jag vill, och älska den person jag vill. Jag kräver friheten att yttra mig, även av dem som inte håller med mina yttringar. Och jag kräver att bli sedd som en del av detta samhället.
Den retoriska stilfiguren skapar liknande effekter som i de tidigare talen vi har tittat på: rytm, eftertryck och intensitet. Som vi har sett används anaforer ofta inom retoriken för att försöka uppnå dessa effekter samt för att budskapet ska inpräntas i minnet, både hos talaren och åhöraren.
Exempel: anaforer i litteratur
Precis som i retoriken är litteraturen och poesin full av anaforer. Det kan vi se i slutet av Edith Södergrans dikt ”Dagen svalnar…”:
Du sökte en blomma
och fann en frukt.
Du sökte en källa
och fann ett hav.
Du sökte en kvinna
och fann en själ –
du är besviken.
Den fjärde och sista strofen består av tre meningar som alla inleds med Du sökte. Tillsammans med antiteser och polysyndes bygger anaforen upp en antiklimax som heter duga. Södergrans stilbegåvning har gett upphov till tolkning och analyseras fortfarande i grundskolan och på universitet.
Ett annat praktexempel är författat av Erik Johan Stagnelius i ”Vad suckar häcken?”
Vad suckar häcken?
Vad Nordans storm som i tallen gnyr?
Vad viskar bäcken
Där genom dalen han sakta flyr?
Vad talar Solen?
Där över polen
Hon majestätisk går?
Vad andas hoppen
I rosenknoppen?
Vad menlös vilja
Har dalens lilja?
Vad tänker sippan?
Vad menar klippan
Där hotande och mörk hon står?
Den främsta anaforen i dikten utgörs av det upprepade frågeordet Vad, som alltid åtföljs av samma meningskonstruktion, och bidrar tillsammans med retoriska frågor, rim och besjälning till att porträttera naturen. Även Där används för att binda samman beskrivningar och bisatser och fungerar som en anafor.
Nästa poetiska stopp är ”Ja visst gör det ont” – Karin Boyes kärleksförklaring till våren och förändring. Dikten innehåller stilfigur efter stilfigur, inklusive anaforer. Här kan vi se några stycken:
Då, när det är värst och inget hjälper,
brister som i jubel trädets knoppar,
då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar,
glömmer att de skrämdes av det nya,
glömmer att de ängslades för färden –
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit
som skapar världen.
Två anaforer används för att rama in och förmedla beskrivningen i strofen – ”Då”, som upprepas två gånger, och ”glömmer att de”, som upprepas två gånger.
Vi ska överge poesin för prosan och betrakta ett utdrag ur Stig Dagermans ”Att döda ett barn”:
Efteråt är allting för sent. Efteråt står en blå bil på sned över vägen och en skrikande kvinna tar handen för munnen och handen blöder. Efteråt öppnar en man en bildörr och försöker stå på benen fast han har ett hål av fasa inom sig. Efteråt ligger några vita sockerbitar meningslöst utströdda i blod och grus och ett barn ligger orörligt på mage med ansiktet hårt pressat mot vägen. Efteråt kommer två bleka människor som ännu inte fått dricka sitt kaffe utspringande genom en grind och ser en syn på vägen som de aldrig skall glömma.
Novellen skrevs 1948 för Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande, NTF, och den är en bestående uppvisning i att texter skrivna på beställning kan nå litterära höjder. Anaforen används för att förmedla händelseförloppet på ett effektfullt sätt, men flertalet andra stilfigurer förekommer förstås också: allitteration, metafor, paratax och polysyndes. Samtliga samverkar för att göra texten så känslomässigt laddad som möjligt.
I litteratur används anaforer alltså flitigt, särskilt inom poesin, där den också är lättare att identifiera. Precis som i låttexter hjälper stilfiguren rytmen på traven och bäddar för stilistiskt snygga uppräkningar.
Exempel: anaforer i reklam
Anaforer hör hemma i reklamskribenters verktygslåda åtminstone sedan 1900-talets början, när den här sloganen lanserades:
Tag det rätta – tag Cloetta
Året var 1921 och den slagkraftiga frasen sägs ha uppfunnits av Hjalmar Svenfelt, medlem av en familj som dominerade svensk konfektyr. Svenfelt skulle senare bli VD för det företag som sedan 1980 kallas Cloetta.
Ett sekel senare har anaforer inte gått ur tiden, utan kan bland annat hittas hos telejätten Telia:
Bättre nät. Bättre upplevelser.
För att marknadsföra sitt bredband har Telia valt att låta sitt nät kopplas till kunders personliga upplevelser, en anknytning som görs med hjälp av en positivt laddad anafor: bättre.
Anaforer kan även hittas hos Kavli, åt vilka reklambyrån Food & Friends har utfört uppdrag med hjälp av anaforen:
Så enkelt, så gott.
En anafor som är lika enkel som produkterna den beskriver: skinkost, baconost, räkost, med flera.
Anaforer förekommer inte bara i slogans, utan även i andra typer av marknadsföringstexter. Stilfiguren är till exempel inte ovanlig i menyer eller listor – i dem kan den hjälpa till att skapa en enhetlig eller personlig känsla.
En känd läskedryckstillverkare använder sig av anaforer i sin meny på en sida om hållbarhet, där de första fem underrubrikerna utgörs av:
Våra drycker
Våra förpackningar
Vårt samhällsengagemang
Vår vattenhantering
Våra klimatinsatser
Coca Cola är företaget bakom denna meny. En hel radda av possessiva pronomina ger ett personligt intryck av deras hållbarhetspolicy på ett sätt som antyder att de bryr sig om och tar ansvar för sin klimatpåverkan.
Inom marknadsföring, precis som inom retorik och musik, ser vi alltså att inledande upprepningar fungerar som ett sätt att få en slogan eller annan reklamtext att fastna hos mottagaren, men även för att dra uppmärksamhet till sig eller för att förstärka ett budskap.
AI och anaforer
I en värld som blir alltmer högteknologisk är stilfigurer numera ett av de verktyg som datorerna kan trolla fram ur databaserna. Vi bad ChatGPT om hjälp att författa några anaforer. Kolla in din rival:
Jag lyssnar till musik, jag lyssnar till havets brus, jag lyssnar till min egen andning.
Hösten är här med sina färger, hösten är här med sin kyla, hösten är här med sina vindar.
Vi kämpar för jämlikhet, vi kämpar för rättvisa, vi kämpar för förändring.
Han sprang snabbt, han sprang långt, han sprang med all sin kraft.
ChatGPT kan citera andras anaforer eller skriva egna. Huruvida de är slagkraftiga eller inte beror förstås på vilket sammanhang de ska sättas in i. Det skulle kunna vara så att den är inställd på det engelska språket snarare än det svenska – även om ”lyssnar till musik” inte är språkligt fel är det mycket möjligt att det är en översättning av ”listen to”. Det som dock är säkert är att den levererar varierade anaforer på beställning, snabbare än människohänder kan trycka på tangenter (än mindre tänka ut dem).
Du kom, du såg, du läste – du blev en bättre skribent
Vid det här laget är du förhoppningsvis en expert på anaforer och identifierar med lätthet stilfiguren i avsnittets rubrik. Upprepningen av ”du” i början på varje led är ett exempel på en anafor, men det är även en allusion till citatet av Julius Caesar: ”Jag kom, jag såg, jag segrade” (som för övrigt även innehåller stilfigurerna allitteration, asyndes, parallellism och stegring). Citatet är behagligt för både ögat och örat, eftersom det är rytmiskt och alla led består av lika många ord och av samma ordformer.
I rubriken ovan finns också tre korta led som följer samma form som Caesars citat, men den innehåller ytterligare ett led som kontrasterar mot de föregående. Det sista ledet syftar till att ge en förklaring av vad anspelningen innebär och av vad artikeln har försökt att uppnå: att du som läsare ska ha fått med dig fler verktyg för att finslipa ditt skrivande.
Den här stilfiguren kan alltså vara ett sätt för dig som skribent att få ditt budskap att sätt sig i en djupt nergrävd bunker i dina läsares minnen – att helt enkelt få dem att minnas det du vill förmedla, samtidigt som den stilistiska bonusen är att du kan förmedla ditt budskap lite extra flärdfullt. För att sammanfatta: med anaforer kan du göra dina texter mer kreativa, dina uttryck mer slående och dina mottagare mer intresserade.
Liknande stilfigurer
Stilfigurer som formmässigt liknar anafor:
Epifor: motsatsen till anafor, det vill säga ett ord eller flera upprepas i slutet av ett led (”Sov bättre lev bättre”, Hästens).
Variation: samma innehåll repeteras, men varieras – till exempel kan ett eller flera ord skilja sig från föregående led (”Dessa rättigheter, demokratins rättigheter […]”, Olof Palme).
Repetition: exakt samma innehåll upprepas (”jag och han hon det. vi börjar om. jag och han hon det. vi börjar om.”, Gunnar Ekelöf).
Anadiplos: ett ord eller flera upprepas i början av ett led efter att ha avslutat föregående led (”Du vill ju stanna, stanna tills jag själv måste gå”, Harriet Löwenhjelm).
Antanaklas: två eller flera ord med samma stavning men skilda betydelser används i närhet till varandra (filen låg i filen – om de skulle syfta på olika fenomen, t.ex. ”nagelfilen låg i mejeriprodukten” eller ”verktyget låg i körfältet”).
Conduplicatio: ett ord upprepas två eller flera gånger i flera led (”Arbetarrörelsens moral vill ersätta maktens moral med rättvisans moral. Det är en moral som vuxit fram ur rörelsen själv och de villkor under vilka den tvingats arbeta.”, Olof Palme).
Diakop: snarlik conduplicatio och även variation, ett ord eller flera upprepas efter att ha åtskilts av ett eller ett fåtal andra ord (”Namnet är Bond. James Bond.”).
Epanaleps: ett ord eller flera ord både inleder och avslutar ett eller nästföljande led (”Epanaleps? Vad betyder epanaleps?”).
Polyptoton: upprepning av ord med samma rot i ett eller flera led (”Om livet, om de levande. Om döden, om de döda.”, Gunnar Ekelöf).
Fonetiska repetitioner:
Allitteration: upprepning av inledande konsonanter i början av ord (”frihetens fältrop”, Kata Dahlström).
Assonans: upprepning av vokalljud (ibland även konsonantljud) i flera ord (”Efteråt kommer två bleka människor som ännu inte fått dricka sitt kaffe”, Stig Dagerman).
Rim: upprepning av ords ändelser i slutet av flera led, ofta inklusive både konsonanter och vokaler (”När din törst är som störst”, Pressbyrån).
Syntaktiska repetitioner:
Parallellism: ett liknande innehåll upprepas eller varieras något med samma syntaktiska struktur (”Tanken har inget mål, bönen har ingen fader”, Pär Lagerkvist).
Kiasm: en spegelvänd parallellism, alltså att man vänder på ordningen i det andra ledet (”På dagen lyser solen, månen lyser på natten”, Per Lagerholm).
Innehållsmässiga repetitioner:
Tautologi: ett innehåll upprepas, men i annan form, vilket ofta upplevs som överflödigt (först och främst, CD-skiva, gott och väl, chaite).
Låt Semantix fixa din copy
Om du behöver hjälp med copywriting kan du kontakta oss på Semantix. Vi har copywriters som talar ditt språk och kan skapa copy för olika typer av tjänster och syften. Våra skribenter ser till att du får fram ditt budskap på ett övertygande sätt, oavsett målgrupp och språkliga behov.
Om du snarare behöver någon som kan korrekturläsa, anpassa existerande copy eller återskapa copy på andra språk har vi även språkexperter som kan sätta tänderna i det.