Lista med exempel på stilfigurer och hur man använder dem

Vill du lära dig mer om stilfigurer och hur du kan använda dem för att förbättra din kommunikationsförmåga? Då har du hittat rätt. Den här artikelserien är en del av Semantix verktygslåda för copywriters och andra skribenter som vill vässa sina språkkunskaper. Målet är att erbjuda effektiva verktyg i form av tydliga definitioner och varierade exempel för att du ska kunna finslipa ditt skrivande.

Innehåll
    Innehåll

      Genom att behärska avancerade skrivtekniker kan man nå ut till sin målgrupp eller sina tilltänkta mottagare på ett produktivt och slagkraftigt sätt. Vare sig du studerar, håller på att skriva ett tal till ett bröllop eller livnär dig på ditt skrivande i olika former kan vår verktygslåda vara ett hjälpmedel och en tillgång på vägen.

      Semantix verktygslåda för copywriters

      Stilfigurer förekommer i både tal och skrift. Ibland kan man till och med använda dem utan att vara medveten om att man gör det – de kan uppstå naturligt när man pratar eller skriver. Det finns dock fördelar med att använda stilfigurer på ett medvetet sätt när man jobbar inom bland annat kommunikation, marknadsföring och politik, och egentligen överallt där man interagerar med andra.

      Ända sedan antiken har stilfigurer använts inom olika områden och genrer i både text och tal. Att stilfigurer kan påverka läsare eller åhörare råder det ingen tvekan om, men att lyckas med det kan vara en utmaning. För att hjälpa skribenter har vi på Semantix skapat en stilistisk verktygslåda där vi beskriver hur stilfigurer kan användas för att uppnå önskade effekter.

      Genom definitioner, diskussioner och exempel från olika branscher kan du välja och vraka mellan en mängd stilfigurer för att träna upp dina skrivfärdigheter. Läs mer om olika stilfigurer nedan och klicka dig vidare för att utöka din skriftliga repertoar.

      Lista över stilfigurer

      Antimetabol: samma ord byter (semantisk) innebörd från ett led till ett annat. Stilfiguren förväxlas ofta med kiasm på svenska. Ofta brukar de särskiljas på så vis att antimetabol kräver en upprepning av ord, medan kiasm endast kräver att den syntaktiska ordningen ändras (antimetabol: ”En för alla, alla för en”, Schweiz valspråk och motto i romanen De tre musketörerna av Alexandre Dumas).

      Allitteration: upprepning av inledande konsonanter i början av ord (”frihetens fältrop”, Kata Dahlström).

      Allusion: anspelning på något som förstås av dem med gemensamma referensramar, ofta kända citat eller dylikt (”Harry Potter – med rätt att skrämmas”, Dagens Nyheter, citerat av Per Lagerholm).

      Anadiplos: ett ord eller flera upprepas i början av ett led efter att ha avslutat föregående led (”Du vill ju stanna, stanna tills jag själv måste gå”, Harriet Löwenhjelm).

      Anafor: ett ord eller flera upprepas i början av ett led (”Tag det rätta – tag Cloetta”, Cloetta).

      Antanaklas: två eller flera ord med samma stavning men skilda betydelser används i närhet till varandra (filen låg i filen – om de skulle syfta på olika fenomen, t.ex. ”nagelfilen låg i mejeriprodukten” eller ”verktyget låg i körfältet”).

      Antiklimax: när en stegring avbryts och kontrasteras med ett led som ger en förminskande effekt (”Detta har pågått i åratal, i århundraden, åtminstone ett par dagar”, Per Lagerholm).

      Antimetabol: samma ord byter (semantisk) innebörd från ett led till ett annat. Stilfiguren förväxlas ofta med kiasm på svenska. Ofta brukar de särskiljas på så vis att antimetabol kräver en upprepning av ord, medan kiasm endast kräver att den syntaktiska ordningen ändras (antimetabol: ”En för alla, alla för en”, Schweiz valspråk och motto i romanen De tre musketörerna av Alexandre Dumas).

      Antites: motsatta betydelser ställs emot varandra (”Mycket gott åstadkommer hon, och mycket ont avstyr hon”, Hjalmar Bergman).

      Assonans: upprepning av vokalljud (ibland även konsonantljud) i flera ord (”Efteråt kommer två bleka människor som ännu inte fått dricka sitt kaffe”, Stig Dagerman).

      Asyndes: ett innehåll, det vill säga en mening, flera satser eller andra led, binds samman utan bindeord, oftast med hjälp av kommatecken (”Sommardagar, ljumma vindar, / Blåa vågor, varmgul jord, / Murgrön sig kring stugan lindar, / Hänger över dukat bord.”, August Strindberg).

      Besjälning: något konkret och icke-mänskligt får mänskliga egenskaper (”fönstret stirrade länge […] gardinerna dansade på tvären”, Gunnar Ekelöf).

      Conduplicatio: ett ord upprepas två eller flera gånger i flera led (”Arbetarrörelsens moral vill ersätta maktens moral med rättvisans moral. Det är en moral som vuxit fram ur rörelsen själv och de villkor under vilka den tvingats arbeta.”, Olof Palme).

      Diakop: snarlik conduplicatio och även variation, ett ord eller flera upprepas efter att ha åtskilts av ett eller ett fåtal andra ord (”Namnet är Bond. James Bond.”).

      Epanaleps: ett ord eller flera ord både inleder och avslutar ett eller nästföljande led (”Epanaleps? Vad betyder epanaleps?”).

      Epifor: ett ord eller flera upprepas i slutet av ett led (”Sov bättre lev bättre”, Hästens).

      Hopning: ord med liknande funktion och innehåll radas upp (”Husens längor, gråbruna väggar, lister, rännor, balkonger”, August Strindberg).

      Hyperbol: en överdrift, ofta till komisk eller känslomässig effekt, som bygger på att mottagaren förstår att man menar något annat än det man säger (”Jag dog av skratt”).

      Hypotax: när ett innehåll samordnas genom en övervägande användning av bisatser (”Jag sprang inte eftersom du inte sprang, fastän ingen tittade på.”).

      Ironi: ett budskap förmedlas genom att man på ett uppenbart sätt uttrycker ett annat, ibland motsatsen – det vill säga att säga något annat än det man faktiskt menar (”snabbnudlar innehåller ju hela kostcirkeln”).

      Kiasm: en spegelvänd parallellism, alltså att man vänder på ordningen i det andra ledet (”På dagen lyser solen, månen lyser på natten”, Per Lagerholm).

      Klimax: när en stegring når sin höjdpunkt (”Detta har pågått i åratal, i århundraden, ja, i årtusenden”, Per Lagerholm).

      Litotes: en underdrift, ofta till komisk eller känslomässig effekt, som bygger på att mottagaren förstår att man menar något annat än det man säger (”Det var inte igår” i betydelsen ”Det var längesen”).

      Metafor: ett led ersätts med ett bildled. Figuren är besläktad med metonymi, men bildlig snarare än associativ (”krattans kalla fingrar kammade gräset”, där fingrarna får representera änden av redskapet och handlingen när den används liknas vid att kamma hår).

      Metonymi: ett uttryck ersätter ett annat utifrån ett slags underförstått associativt förhållande (”jag tar Bordeaux” i betydelsen jag tar ett glas av det Bordeaux-vin ni har på listan och inte själva staden eller regionen).

      Ordlek: anspelningar på flera betydelser görs med ett och samma ord (”finmjölk” och ”filharmonisk” i reklam för filmjölk, Mejerierna).

      Oxymoron: när två motsatta betydelser får bilda ett eget uttryck (”bitterljuv”, ”talande tystnad”, Per Lagerholm).

      Paradox: ett till synes motsägelsefullt innehåll som kan ha en underförstådd betydelse (”jag önskar att ni ej måtte se ett hinder förrn det ren är övervunnet”, Hjalmar Bergman).

      Parafras/perifras: en omskrivning av ett namn eller uttryck där man framhåller en persons, ett objekts, ett koncepts eller en annan innebörds egenskaper, ofta genom användning av metaforer eller metonymier (”det urgamla tvåflodslandet” för Mesopotamien, Carl Bildt).

      Parallellism: ett liknande innehåll upprepas eller varieras något med samma syntaktiska struktur (”Tanken har inget mål, bönen har ingen fader”, Pär Lagerkvist).

      Paratax: när ett innehåll samordnas genom en övervägande användning av huvudsatser (”Jag sprang inte, men du sprang inte heller och ingen tittade på.”).

      Personifikation: något abstrakt får mänskliga egenskaper (”gryningen kom med brusten blick […] en gäspning släpade sig över golvet”, Gunnar Ekelöf).

      Polyptoton: upprepning av ord med samma rot i ett eller flera led (”Om livet, om de levande. Om döden, om de döda.”, Gunnar Ekelöf).

      Polysyndes: ett innehåll, det vill säga en mening, flera satser eller andra led, binds samman med bindeord (”och hackan högg / och stången bröt / och väggen föll”, August Strindberg).

      Repetition: exakt samma innehåll upprepas (”jag och han hon det. vi börjar om. jag och han hon det. vi börjar om.”, Gunnar Ekelöf).

      Retorisk fråga: egentligen ett påstående formulerat som en fråga (”Är det du eller jag som kör?”).

      Rim: upprepning av ords ändelser i slutet av flera led, ofta inklusive både konsonanter och vokaler (”När din törst är som störst”, Pressbyrån).

      Stegring: när ett innehålls tempo, intensitet eller liknande stegras genom till exempel upprepning, variation, hopning eller annat, vilket ofta avslutas i klimax eller antiklimax (”Detta har pågått i åratal, i århundraden, ja, i årtusenden”, Per Lagerholm).

      Synekdoke: en specifik typ av metonymi där en helhet ersätts av en mindre beståndsdel eller tvärtom (”Vi såg den ljusa kalufsen komma närmare”, där kalufsen får representera en person, Per Lagerholm).

      Tautologi: ett innehåll upprepas, men i annan form, vilket ofta upplevs som överflödigt (först och främst, CD-skiva, gott och väl, chaite).

      Variation: samma innehåll repeteras, men varieras – till exempel kan ett eller flera ord skilja sig från föregående led (”Dessa rättigheter, demokratins rättigheter […]”, Olof Palme).

      Zeugma: när två ord eller uttryck med helt olika betydelser kombineras, ofta på ett lustigt eller oväntat sätt (”Det första enkeåret tillbragte hon i förtviflan, det andra i Åmål”, Axel Wallengren).

      Vill du veta mer om våra flerspråkiga copywriting-tjänster?

      Retoriska figurer för argumenterande tal

      Vissa stilfigurer används ofta inom retoriken för att ge eftertryck eller vända på problem och påståenden, samt för att inge olika typer av känslor hos åhöraren, som nyfikenhet, medkänsla, eller liknande. De kan också vara ett sätt att interagera med lyssnarna. Även om de retoriska stilfigurerna nedan ofta används i tal är de också vanliga i andra situationer.

      Retorisk fråga: egentligen ett påstående formulerat som en fråga (”När ska regeringen göra någonting åt situationen?” med den underförstådda betydelsen att regeringen är passiv inför ett problem).

      Dubitatio: fingerad tveksamhet, ofta för att ge talet en mer naturlig eller avslappnad ton (”Vad var det jag skulle säga? Jo, …”).

      Correctio: användning av en planerad korrigering, alltså en slags strategi för att understryka vikten av ett budskap (”Detta är illa. Nej, det är en skandal”, Per Lagerholm).

      Apostrofering: när man riktar sig till någon som inte är närvarande, vilket är vanligt i minnes- och hyllningstal, men det kan också handla om att rikta sig till något abstrakt, som en idé, ett koncept eller liknande (”Till de politiker som känner sig hotade av Internet har jag bara en sak att säga: Försvinn ut ur vår riksdag!”, Rick Falkvinge).

      Anakolut: när en mening innehåller en ofullständig konstruktion eller ett avbrott, ofta ogrammatisk och ibland osammanhängande, även vanlig i tidningsrubriker (”Olof Palme var en modern politiker – på många områden en pionjär”, Göran Persson).

      Dessa är som sagt bara några få exempel på retoriska figurer som också kan användas litterärt. Förstås är det också vanligt att en mängd andra olika stilfigurer förekommer inom retoriken. Olika typer av upprepningar som anaforer och epiforer är till exempel effektiva att använda i argumenterande tal. Även antiteser används ofta av politiker och andra som vill understryka sin ståndpunkt.

      Effekten av stilfigurer

      Det finns många olika anledningar till att stilfigurer är effektiva att använda när man ska förmedla ett visst budskap. Det kan till exempel handla om

      • minnestekniker: att det blir lättare för mottagaren att komma ihåg vad som sägs eller för en talare (om det rör sig om muntlig kommunikation) att komma ihåg vad hen ska säga
      • reaktioner: att mottagaren ska reagera på innehållet, vare sig det är positivt eller negativt, genom att man till exempel säger till synes motsägelsefulla saker, använder ovanliga ord eller sammansättningar, skapar nya ord eller sammansättningar, underdriver, överdriver, är ironisk, osv.
      • upplevelser: att mottagaren ska känna något när de läser eller hör budskapet genom att innehållet till exempel stegras, förskönas, formuleras på särskilda sätt (kort och koncist vs detaljerat och utsvävande) eller liknande.

      De olika anledningarna överlappar förstås och ofta förekommer flera effekter samtidigt. Det kan även finnas andra anledningar och effekter än de som anges ovan. I text kan stilfigurer till exempel ge särskilda intryck genom hur formen ser ut: rim och allitteration som syns, rytm som bildas med hjälp av parallellism, hypotax, paratax, polysyndes, asyndes eller kombinationer av dem, upprepningar som skapar både rim och synintryck som är lätta att ta till sig, med mera.

      Beroende på hur man vill att mottagarna av ens innehåll ska reagera, känna och tänka när de läser eller hör det kan stilfigurer alltså användas på olika sätt.

      Hur kan stilfigurer förbättra ditt skrivande?

      Professionella skribenter använder sig av stilfigurer för att se till att deras texter slår an den rätta tonen, blir ihågkomna och uppnår de avsedda resultaten. Det kan innebära att övertyga en läsare om en idé, få dem att lägga märke till ett visst varumärke eller försöka motivera någon till handling. Genom en medveten användning av stilfigurer kan din copy, ditt tal eller ditt debattinlägg alltså nå fram till läsaren eller åhöraren på ett fängslande sätt.

      Det som är viktigt är att du som skribent har kontroll över vad du skriver, kan fatta medvetna beslut när det gäller dina egna formuleringar och därmed uppnår de önskade effekterna med dina texter.

      Semantix copywriting-tjänster

      Att skapa minnesvärda och effektfulla texter är tidskrävande. Att göra misstag och behöva göra om textmassor kan bli dyrt. Om man dessutom ska översätta texter till olika språk blir uppdraget ännu mer komplicerat.

      Stilfigurer kan användas på alla språk, men det är sällan det räcker att ersätta ett ord eller ett uttryck med ett annat. En översättare som översätter till sitt förstaspråk kan återskapa stilfigurer från källtexten till måltexten, men det kräver ofta att man gör en del efterforskning, skriver om en hel struktur eller byter ut en stilfigur mot en annan som kan uppnå en likartad effekt.

      Material som översätts mer eller mindre rakt av kan misslyckas med att förmedla samma budskap och ibland inte ens betyda samma sak på målspråket, vilket kan underminera effekterna av det innehåll som man vill nå fram med.

      Våra flerspråkiga copywriters ser till att våra kunder får bästa möjliga resultat av deras marknadsföringstexter och övriga texter. Vi parar ihop dig med en språkexpert som inte bara talar ditt språk flytande, men som också vet hur din bransch funkar.

      Tveka inte att kontakta oss på Semantix om du vill veta mer om hur våra tjänster kan stärka ditt företag eller om du vill ha råd om vilken typ av tjänst inom översättning eller copywriting som passar dig bäst.

      Fördjupa dig

      • Carlsson, Siewert. Skrivarbok.
      • Lindstedt, Inger. 2013. Textens hantverk – om retorik och skrivande.
      • Lundgren, Annika, et al. 2020. Tag och skriv!
      • Rosén, Mikael. 2017. Skriva för att övertyga.
      • Åkerberg, Mattias, och Wiklander, Christer. 2013. Sälj det med ord – Konsten att skriva reklam.
      • Åkerberg, Mattias. 2022. Copyboken.

      Våra källor

      • Cassirer, Peter. 1986. Stilistik & stilanalys.
      • Cushman, Stephen, et al. (red.). 2012. Princeton Encyclopedia of Poetry and Poetics.
      • Lagerholm, Per. 2008. Stilistik.
      • Ricalens-Pourchot, Nicole. 2019 (2011). Dictionnaire des figures de style.
      • Ullén, Jan Olov (red.). 2007. De bästa svenska dikterna – från Stiernhielm till Aspenström.